...................
du vill inte bli påmind om vad som sårade mig.
men jag ska sitta o höra om dittan o dattan som gjort dig ledsen.
Du är noga med att påpeka hur jag framställer dig och när jag vill berätta hur du framställt mig på ett sätt som gjort mig ledsen då blir du förbannad och går.
int konstigt jag känner mig missförstådd.
om du lyssnade, om du vore intresserad av mitt hjärtas innersta känlor så hade du stannat kvar.
frågat.
gömt din ångest tills du lyssnat klart på mig.
för jag skulle vilja berätta för dig vilken sjujävlars idiot du var.
och med den meningen rättfärdigar inte jag mitt eget beteende på något vis.
Jag beter mig också som ett annat jävla pucko emellanåt, men det får ju jag också alltid höra.
men när jag ska berätta för dig.
då får jag kalla handen.
den kallaste handen jag ta mig fan någonsin varit med om.
men det säger vi inte högt.
det är elakt att bygga på någons ångest.
men det är okej att bygga på min.
Jag är ta mig fan det största jävla misslyckandet som någonsin gått i ett par skor.
Och sorgligt nog vet jag om det.
14 maj.
Det har aldrig varit min mening att tjata, att pressa och stressa.
Jag är bara så panikslagen att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Mitt beslut är redan taget, alla har vi fel och brister och dom får försökas leva med tills det blir bättre.
För bättre blir det.
Iallafall med mina problem.
Och förmodligen med dina.
Hur ska jag kunna stötta och ge styrka när jag inte vet hur?
När du stänger mig ute och inte öppnar ditt hjärta.
Vart ska jag finna styrkan att stötta när jag inte känner mig stöttad och uppskattad själv.
Jag har härmed gett ett löfte till mig själv.
Jag ska inte tjata och pressa och stressa.
Jag ska avvakta till du tagit ditt beslut..
För jag har lagt bollen i dina händer.
Så under tiden står jag bredvid och iaktar.
Och gör så gott jag kan för stunden.
fundering.
andra lägger in en snus, lyssnar på musik och kollar foton på facebook.
kanske är det också sorg.
men inte i mina ögon.
en patetisk tanke
Otroligt.
