...................

din ångest är för stark.
du vill inte bli påmind om vad som sårade mig.
men jag ska sitta o höra om dittan o dattan som gjort dig ledsen.
Du är noga med att påpeka hur jag framställer dig och när jag vill berätta hur du framställt mig på ett sätt som gjort mig ledsen då blir du förbannad och går.
int konstigt jag känner mig missförstådd.
om du lyssnade, om du vore intresserad av mitt hjärtas innersta känlor så hade du stannat kvar.
frågat.
gömt din ångest tills du lyssnat klart på mig.
för jag skulle vilja berätta för dig vilken sjujävlars idiot du var.
och med den meningen rättfärdigar inte jag mitt eget beteende på något vis.
Jag beter mig också som ett annat jävla pucko emellanåt, men det får ju jag också alltid höra.
men när jag ska berätta för dig.
då får jag kalla handen.
den kallaste handen jag ta mig fan någonsin varit med om.
men det säger vi inte högt.
det är elakt att bygga på någons ångest.
men det är okej att bygga på min.

Jag är ta mig fan det största jävla misslyckandet som någonsin gått i ett par skor.
Och sorgligt nog vet jag om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0