vindarna har vänt.

stormen har avtagit och kärleken tillåts spira igen.
kanske kan jag bara tala för mig själv när jag säger att gud så mycket mer jag älskar denna karl idag än för en vecka sen.
för tillfället är han precis lika oemotståndlig som han var från första början.
kanske behövde jag få känna denna nyförälskelse känslan igen, efter vardagen.
för nu vet jag att den finns där.
så dagarna när allt bara går, vi jobbar, äter, vilar och fixar o donar, och kanske rent av nästan glömmer att stanna upp o kramas.
dom dagarna kan jag minnas detta.
då kan jag minnas att för mig är han alltid oemotståndlig.
ibland bara mer eller mindre.
beroende på vardagen.
men det finns där.
och det är nog det viktigaste.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0