anonymfundering

nej den är förmodlign inte lika stark som för ens egna.
det vet jag ingenting om.
jag har ett bonusbarn. inga egna.
men.
på ett vis älskar jag min bonusdotter.
och på ett vis inte.
hårt och ärligt.
men bara för att jag inte älskar henne som mitt eget kött och blod innebär inte det att jag itne tycker om henne.
för jo det gör jag.
och många gånger älskar jag visst henne.
men ibland låter jag kampen komma emellan.
mitt ego, mitt behov av kärlek och bekräftelse.
och jag tycker det kan få det faktiskt.
jag tycker nog inte att det är världens undergång att jag behöver min del och att jag ibland inte alls vill dela med henne.

många säger till mig, jo men när ni får egna barn då?
Ja, visst den dagen kanske kommer den med och då får man ju ta ställning då.
Däremot kan jag säga vad jag nu tror.
Jag tror att får vi ett gemensamt barn, som han lägger sin kärlek på istället för mig, då kan jag nog ta det, för det är en del av oss. men som det är nu, och alltid kommer vara så ger han en annan kvinnas barn min kärlek.
och det gör mig avundsjuk.

och ja, i grund och botten handlar det nog mycket om avundsjuka.
min besvikelse över att inte få vara den första som ger honom det finaste någon kan få.
min besvikelse av att inte få vara den första som går igenom en graviditet med honom.
för han har gjort allt det här förut.
med en annan kvinna.
och det grämer mig.