anonymfundering

jag har en vän.
en gravid vän.
och gud som jag önskar att det vore jag.
ibland.
på ett sätt.
men på ett sätt är jag otroligt glad att det inte är jag.
för min tid, vår tid är ännu inte kommen.
det blir när det ska bli, det är jag övertygad om.
och många gånger funderar jag.
jag skulle förmodligen inte heller bli en utmärkt mamma.
jag har inget som helst tålamod och det vet jag, det krävs.
men jag kan inte annat än att längta.
efter den där magen som bara växer, efter all spänning.
alla känslor.
allt bebisprat.
alla samtal till föräldrar, syskon m.m.
att få ge dem jag älskar den lyckan.
att få dela lyckan med den mannen jag älskar mest på hela jordklotet.
och det är en sorg i sig, att vi inte är redo.